Har gått och blängt på våra skitiga fönster i  månader men inte haft ork eller mest av allt lusten att göra ngt åt dem, jag menar, skura fönster är ju inte direkt någon favorit sysselsättning   

Men igår fick det bli, sagt och gjort, rensat alla fönster, tagit ner gardiner tvättat fönster på in och utsidan ställt tillbaka allting och strykit och hängt upp nya gardiner.....F hjälpte till med mycke men det blev iaf för mycke för min kropp. hela kvällen igär var en pina. Skulle se finalen på Hockey VM men inte ens det gick.

Vaknar idag och kunde knappt ta mig ur sängen, knappt få upp amarna så jag kunde tvätta håret och tväla in mig i duschen och nu att bara andas känns i varenda myskelfiber.

Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid detta!

Att alltid behöva planera vad jag ska göra och när jag ska göra det så att jag kan ta mig till jobbet på måndagen. Än har jag inte behöv sjukskriva mig pga av värken men jag inser ju att det kommer att komma den dagen också. Och den stör mig!

Jag vill inte vara hemma och göra ingenting för att orka jobba ännu en vecka. men gör jag nånting så får jag också ta straffet och beroende på hur mycke jag gör så är straffet mildare eller hårdare. I dag något mildare, idag kan jag jobba. Men nästa helg då?

kan inte äta mina medeciner på dagtid för jag blir så trött av dem så får bita ihop och krypa till sängen tidigt och droga ner mig så jag kan få slappna av några minuter innan värken kommer krypande igen.

Idiot sjukdom, go away!!

.. dagarna går, ännu en dag utan att jag kommit mig ut. Hur gör man.... tur det alltid finns nått att städa och skura hemma så man får tiden att gå.... älskar ledigheten men hatar ensamheten. Svårt att komma undan den när man inte klarar att ta sig ut.

Ingen orkar med någon som inte mår tipp-topp iaf, varför bry sig....

torsdag, Kristihimmelsfärdsdag, röddag, ledig, i morgon ATK dag= ledig dag... Ska till VC i morgon, behöver hjälp, mer provtagning men vet ju att dom iaf inte gör något så eg bortkastad tid och peng.... Synd man inte kan göra som hos veterinären och bara få en spruta och sen är det "bra"....

Fortsätter väl att sitta......  

Efter att bokstvligen stått 14 timmar på torsdag, 13 timamr på fredag och 6 timmar på lördag så gick min kropp i strjek.

Tanken att "jobba lite extra gör inget, att stå ett par timamr är ju en piece of cake" fick jag ät upp 38ggr om. Sån värk och så ont som jag hade sen på lördag kväll, hela söndag och måndag går inte att beskriva med ord. Inga värktabletter hjälpte och kroppen försökte verkligen lämna mig bit för bit, försökte slita sig loss i vågor dygnet runt. Så nu har jag lärt mig den gårda vägen att "bara stå och göra ingenting" inte heller fungerar längre....

Idag tisdag, 1 maj så känns det till slut som att vi är överens kroppen och jag. Så imorgon ska vi nog ta oss till jobbet och kunna utföra det vi ska där.

Det enda jag lyckats göra denna helgen är att fått bilen tvättad.... alltid något.

Käns som att jag snart inte kan göra någongting för att kroppen inte klarar det. Det känns en aningen ledsam. Nu kan jag sätta mig in i hur min mamma har det och har haft i många år, eller ja, en del av det iaf. Har inte riktigt förstått hur elak och hemsk denna värken kan vara. Och det syns inte utanpå heller så ingen tror en eller kan se hur ont man har heller. 

Redan nu håller jag på att gruva ihjäl mig inför bilresan upp till Piteå i sommar...... alla dessa timmar i bilen, kommer at ha gått spönder innan vi är uppe. Men, jaja, upp ska jag, bara bita ihop och köra på. Ju mer man kör ju snabbare kommer man upp.