När man inte orkar mer, man sättter sig ner och inser att det man har är vad man får leva med.
När man inser att att man inte håller måttet för något annat.
När man inte orkar kämpa mer för vad man eg vill eller inte vill, vad som kan känns bra eller inte.
När man strandar i att som man bäddar får man ligga hur obekvämt det än är, jag har gjort valet nu får man sitta där.

När man bara inser att om man tar steget åt vänster så blir man ensam..... om man stannar kvar så är man iaf två ibland... stundvis.....
Jag är inget äss i rockärmen någon annan vill plocka upp och satsa på, jag är kass.... både psykiskt och fysiskt och den senare delen kommer inte bli bättre med åren heller... Värken och kroppen orkar inte även om huvudet vill, vem vill dras med ngt sånt frivilligt. Jag är Kass
Där jag är, är införstådd med det, har levt med det, vant sig och är nöjd med markservicen jag sköter.. den skiten jag är så trött på att ta hand om, städa och rensa efter andra så de bara kan komma hem äta sova och dra igen... skjutsa, hämta, fixa.....men jag vet vad jag har iaf....vart jag är....
Ibland får man vara nöjd med det lilla..... pyttelilla....

LE, bit ihop och se glad ut. Tryck undan känslorna som vill sparka sig ut, som vill bli fria.
Bara var... sköt jobbet, sköt hemmet..... ta....promenader... ja det var väl allt... Bara LE.

Om man ler så ser ingen hur trasig man är, Syns det inte finns det inte, finns det inte så behöver ingen ta hand om något.
Tiden går, tillslut tar det slut....50år iår.... borde inte vara så många år kvar, bit ihop.... kämpa på.... mer än halvvägs nu

Gråt när ingen ser, hemma i mörkret, var inte till besvär....skratta....
Ingen ser tomheten i mina ögon, bristen på liv, den där glimten som en gång fanns.

Fortfarande vill jag inte vara här, andas, titta på, sitta på sidlinjen och vänta.
Jag vill inte leva här men jag vill inte försvinna heller... snart.....

Andas.... ett andetag i taget, bara överlev dag för dag.... vakna, jobba, fixa hemmet, gå och lägg dig.... Gör av med en dag i taget, frammåt fokusera. Fäst blicken i horisonten titta inte bakåt eller åt sidan bara blicka frammåt. Tillslut finns det inget mer och det är dit jag vill..... så småningom.

Drömmar är bara just det, drömmar, fantasier, önskningar. Det där man aldrig får tag i, aldrig får känna på riktigt. Det som får en att fortsätta en stund till. Drömmar.... än drömmer jag, hoppas att ngn liten dröm ska bli verklighet..... än... MEN!
Glöm drömmarna, fokusera på verkligheten , det är där jag sitter fast. Det som är min vardag....

Bli ingen...var ingen för någon, en skugga i periferin. Närvarande men inte där. En dag i taget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vart jag ska, vart jag vill, vem jag är.... allt känns bara tomt. Ett stort svart hål som bar blir större. Som att jag inte längre har kontroll. Ilskan har gått över till likgiltighet, som att som inget betyder något längre... att jag ...

Höst.... Jag tror sommaren blir kortare för varje år, den ljusa tiden kommer och går innan man hinner blinka.... sjukt jobbigt. När mörkret och kylan kommer så förstärks mina mörka inre demoner och vardagen blir en enda lång kamp att hålla sig över...

Semester.... 4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar. De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig. Vi har me...

Sommar! Nu kommer den tiden på året jag älskar överallt annat men samtidigt den årstiden som ger mig mest ångest. Jag vill sola, bada vara ute.... Men som jag ser ut nu, tjock.... svullen.. inte fin... så vill jag inte visa mig för någon någonsta...

Dagarna,veckorna månaderna går... Inget händer. Den ena dagen är den andra lik. Jag sover lika lite som förut men alltid så trött att det känns som jag ska kunna somna stående. När jag väl har chansen att sova så går det inte. När jag väl somnar av...