Ännu ett år har snart passerat. Om 3 veckor har jag bott i Göteborg i 16år.

Jag har skaffat många nya bekantskaper men ingen vän.. ingen som bara kommer förbi och pratar bort några timmar, som jag kan anförtro mig till som jag kan vill å tankar och idéer med. Någon som frågar mig före alla andra om jag vill göra saker. En bästis.... jag har F, men ibland behöver man lätta sig och få prata med en utomstående.

Varje vecka är samma sak, jobba, hem, sitta i soffan och gå till sängs. Längtar efter helgen men när helgen väl kommer så funderar jag Varför jag längtar efter den.
Sitter inne hela helgen, går till sängs tidigt för att jag inte har något att göra. F jobbar och jag sitter ensam.
Så less på ensamheten när söndagen kommer att måndagen är en befrielse för jag får en orsak att gå ut... till jobbet.... prata med människor... göra nått meningsfullt några timmar... vad är vitsen med det hela... vad är vitsen med mig alls...

2019... ser inte att det kommer bli annorlunda än nu... ? kommer fortfarande vara lika ensam... inte ens någons sista väl...
Å andra sidan... jag har ändå inte pengar att göra nått så bara fortsätta sitta här o glo på väggarna och önska ngt mer....