En dag som började så glatt med min älsklings födelsedag avslutades med tårar efter beskedet att en av mina äldsta och käraste vänner gick bort under dagen.

Det är så fruktansvärt orättvist och jag kan inte sätta ord på hur tomt och overkligt det känns. Som en mardröm jag väntar att vakna upp ifrån.

Vi träffades inte längre varje dag, pratade inte regelbundet men när vi väl träffades och pratade så kändes det som igår. Våra liv tog olika vägar men vi hamnade här nere i södra delen av landet i olika städer inte långt från varandra.

I dryga 30år har vi hållt ihop oavsett olika åsikter, synsätt, vanor och leverne men en stor portion respekt och humor och gemensamma intressen och vänner så spelar det ingen roll. Vi var vänner.

Jag är inte bra på att tala om hur jag känner, får aldrig till orden och meningarna men inte mindre ändå så känner jag, tänker på de nära och kära på hur ont det måste göra, deras förtvivlan och chock.

Vila i frid älskade Per   
Du hade så mycket kvar att ge, du var inte klar ännu!!!! Kändes som att ni höll på att få ihop allt. Transplantation, stugan, livet. Det skulle inte ta slut nu.

Vad kan vi göra, vad kan vi hjälpa till med, vill inte tränga oss på i den här svåra stunden och det är så många som vill hjälpa och stötta.
S, du som blev kvar. ?
Vi finns här och tar din hand om du vill. Vi kan hjälpa med det du inte orkar ta tag i eller vi kan bara sitta och finnas om det är det du behöver. Du är inte ensam även om du nog känner dig övergiven och tom just nu.

- Per, Du kommer aldrig bli glömd !!