Höst....
Jag tror sommaren blir kortare för varje år, den ljusa tiden kommer och går innan man hinner blinka.... sjukt jobbigt.
När mörkret och kylan kommer så förstärks mina mörka inre demoner och vardagen blir en enda lång kamp att hålla sig över ytan.

Ensamheten blir ännu starkare.
I sommar har jag suttit hemma ensam, inget bad, inga kvällar på stan inget av nånting. Bara jag och balkongen och i o m att den är nätad så blir det ännu mer ett fängelse.

Jag vet inte vad jag ska göra..... ensam i en tvåsamhet är så jobbigt psykiskt och stundvis känns det som att jag är bättre på egenhand, men.... då blir jag ännumer ensam. Kan jag inte få ngn att umgås med mig nu så varför skulle det bli bättre om jag är själv. Och VEM skulle vilja ha mig?
Jag ser inte bra ut, tjock, grå, tråkig och inte vidare duktig på att socialisera vare sig med kända eller främmande människor.
Då blir jag på riktigt ensam.

Kanske bättre sitta där man sitter.... hur mycke man än vantrivs .....och ibland är han ju hemma....

Tar mina svängar ner på stan dagtid på helgen, ensam, åker och handlar... Ja det är typ det.
Jag tappar kanske mitt uppdrag på Volvo snart också, får nog inte förlängt som det ser ut, de ska sparas, inga nya människor, budgeten ska hållas...... så då måste jag börja jaga nytt uppdrag. Inte jobb då jag ju har min konsultanställning men nytt uppdrag att gå ut på.
Ny arbetsplats, nya människor, nya saker att sätta sig in i.... börja om från 0 igen, tycker det är så jobbigt, men det får man inte visa.

Le och se glad ut ? när allt jag vill bara är att få ett slut på allt.
Det är inte värt det att gå omkring så här. Bara vänta på att dagarna, veckorna, månaderna ska gå. Nytt år igen..och igen...och igen...

Längta efter någon som inte finns, som inte vill finnas till, känna sig bortvald och inte värd något.
Så lätt att bara bli bortglömd och låtsas som man inte existerar. Hålla distans.....
Försöker sträcka ut handen men får tystnad till svar.

Gråter men ingen ser mina tårar, ingen behöver se dem, vad nytta skulle det göra mer än göra ngn obekväm och skrämma bort ytterligare.

Varför är jag så feg.....???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vart jag ska, vart jag vill, vem jag är.... allt känns bara tomt. Ett stort svart hål som bar blir större. Som att jag inte längre har kontroll. Ilskan har gått över till likgiltighet, som att som inget betyder något längre... att jag ...

Semester.... 4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar. De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig. Vi har me...

Sommar! Nu kommer den tiden på året jag älskar överallt annat men samtidigt den årstiden som ger mig mest ångest. Jag vill sola, bada vara ute.... Men som jag ser ut nu, tjock.... svullen.. inte fin... så vill jag inte visa mig för någon någonsta...

Dagarna,veckorna månaderna går... Inget händer. Den ena dagen är den andra lik. Jag sover lika lite som förut men alltid så trött att det känns som jag ska kunna somna stående. När jag väl har chansen att sova så går det inte. När jag väl somnar av...

Ännu en helg har passerat, ännu en vecka. Ännu en månad. Än sitter jag kvar här i samma situation som förut. Att försöka göra förändringar när man inte vet vart man ska börja är inte lätt. Med allt som är så hamnar jag tillbaka där jag började iaf...