Efter att bokstvligen stått 14 timmar på torsdag, 13 timamr på fredag och 6 timmar på lördag så gick min kropp i strjek.

Tanken att "jobba lite extra gör inget, att stå ett par timamr är ju en piece of cake" fick jag ät upp 38ggr om. Sån värk och så ont som jag hade sen på lördag kväll, hela söndag och måndag går inte att beskriva med ord. Inga värktabletter hjälpte och kroppen försökte verkligen lämna mig bit för bit, försökte slita sig loss i vågor dygnet runt. Så nu har jag lärt mig den gårda vägen att "bara stå och göra ingenting" inte heller fungerar längre....

Idag tisdag, 1 maj så känns det till slut som att vi är överens kroppen och jag. Så imorgon ska vi nog ta oss till jobbet och kunna utföra det vi ska där.

Det enda jag lyckats göra denna helgen är att fått bilen tvättad.... alltid något.

Käns som att jag snart inte kan göra någongting för att kroppen inte klarar det. Det känns en aningen ledsam. Nu kan jag sätta mig in i hur min mamma har det och har haft i många år, eller ja, en del av det iaf. Har inte riktigt förstått hur elak och hemsk denna värken kan vara. Och det syns inte utanpå heller så ingen tror en eller kan se hur ont man har heller. 

Redan nu håller jag på att gruva ihjäl mig inför bilresan upp till Piteå i sommar...... alla dessa timmar i bilen, kommer at ha gått spönder innan vi är uppe. Men, jaja, upp ska jag, bara bita ihop och köra på. Ju mer man kör ju snabbare kommer man upp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vart jag ska, vart jag vill, vem jag är.... allt känns bara tomt. Ett stort svart hål som bar blir större. Som att jag inte längre har kontroll. Ilskan har gått över till likgiltighet, som att som inget betyder något längre... att jag ...

Höst.... Jag tror sommaren blir kortare för varje år, den ljusa tiden kommer och går innan man hinner blinka.... sjukt jobbigt. När mörkret och kylan kommer så förstärks mina mörka inre demoner och vardagen blir en enda lång kamp att hålla sig över...

Semester.... 4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar. De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig. Vi har me...

Sommar! Nu kommer den tiden på året jag älskar överallt annat men samtidigt den årstiden som ger mig mest ångest. Jag vill sola, bada vara ute.... Men som jag ser ut nu, tjock.... svullen.. inte fin... så vill jag inte visa mig för någon någonsta...

Dagarna,veckorna månaderna går... Inget händer. Den ena dagen är den andra lik. Jag sover lika lite som förut men alltid så trött att det känns som jag ska kunna somna stående. När jag väl har chansen att sova så går det inte. När jag väl somnar av...