Det finns iaf lite positiva vibbar i allt grått.
Jag fick jobb tillslut och nu 5 månader in såntrivs jag. Trodde aldrig jag skulle säga det om ett uppdrag/jobb på Volvo Cars men dessa människor i denna gruppen är super trevliga. Området är nytt så mycke att lära sig men det är utmanande och lärorikt. Vi håller så sakteliga på att gå tillbaka till kontoret, faktiskt skönt det med, komma hemifrån, träffa folk och fly hemmets väggar. Dessutom att behöva göra sig i ordning på morgonen är välkommet igen.

Hösten dundrar in med mörkret, och hur mysigt det än är med ljus och annat för tämninegn hemma så trycker det ner också.
Nu kommer årstiden då man inte kan sitta ute, få luftvträffa folk. Nu kommer ensamheten instängdheten.

Jag vet jag skriver det ofta en fortfarande så biter sig känslan av ensamhet fast. Känner mig osynlig, meningslös och grå.
Jag känner saker men får inte visa det.
Ful, tjock, osmaklig, tar plats fast på fel sätt, osympatisk och socialt inkompetent.
Allt göms bakom ett påklistrat leende så ingen ser, inte för att nån tittar iaf.
Vill träna men kommer inte iväg samma visa och ännu ett år har gått. Jag klarar inte blickarna från folk, dömmandet, för JO, tjocka människor får man dömma. Tjockisar är korkade, har inga känslor förstår inte att man inte ska beblanda sig bland de smala snygga.
Vänner sitter och delar bilder på tjockisar och skrattar åt dem, de förstår inte att det är MIG de skrattar åt, gör sig löjliga över, trycker ner.
Det är ju bara ett fetto. Kolla låren, magen dubbelhakan...... Ja, mig..... så jag skäms över mig och alla skratten hånen biter sig fast.

Varför skulle nån se åt mitt håll, vad finns för bra hos mig att fastna vid. Tror inte jag har några egenskaper som sticker ut, inget visuellt för någon att fastna för. Varför jag av alla val där ute.

Ja, jag är gift, men det gör mig inte blind och känslolös. Jag ser jag känner söker..... nått.

Men just nu finns jag inte, syns inte är bara grå och passar inte inte in.
Drömmer om......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vart jag ska, vart jag vill, vem jag är.... allt känns bara tomt. Ett stort svart hål som bar blir större. Som att jag inte längre har kontroll. Ilskan har gått över till likgiltighet, som att som inget betyder något längre... att jag ...

Höst.... Jag tror sommaren blir kortare för varje år, den ljusa tiden kommer och går innan man hinner blinka.... sjukt jobbigt. När mörkret och kylan kommer så förstärks mina mörka inre demoner och vardagen blir en enda lång kamp att hålla sig över...

Semester.... 4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar. De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig. Vi har me...

Sommar! Nu kommer den tiden på året jag älskar överallt annat men samtidigt den årstiden som ger mig mest ångest. Jag vill sola, bada vara ute.... Men som jag ser ut nu, tjock.... svullen.. inte fin... så vill jag inte visa mig för någon någonsta...

Dagarna,veckorna månaderna går... Inget händer. Den ena dagen är den andra lik. Jag sover lika lite som förut men alltid så trött att det känns som jag ska kunna somna stående. När jag väl har chansen att sova så går det inte. När jag väl somnar av...