Semester....

4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar.

De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig.
Vi har mest av Fs vänner och de är ju hans vänner inte mina så det passar liksom inte att umgås med, dessutom känner jag dem knappast heller. Jag är bara hans fru.

4v av 100% egentid....
Jag ser inte fram emot det. Bada själv, fika själv, sola själv, gå på stan själv, sitta hemma på balkongen själv... Ensam...

Firman är inte helt igång än så finns inga pengar att åka och göra nått heller, och vadå åka... ensam... vart då...?

Känner hur jag dyker igen... hur hålet blir större igen.... solen lyser inte upp denna grottan. Ibland blir känslan av att hoppa av bara ännu mer välkomnande, vad ska jag sitta kvar här för.
Jävla obetald hemhjälp det är allt jag är....Inget mer. Finns andra som kan fylla den platsen.
Om livet inte är mer än så här så vill jag inte ha mer av det. Så trött, så trött....
Det jag vill ha får jag inte ...är utom räckhåll.... så.. trött.... vill inte orka mer.

Slutat sova igen... tankarna bara spinner runt hela tiden, blir inte klar...
Kroppen mår sämre och sämre och jag sämre med den.

Varför ser DU inte mig ?