Att leva med ständig värk och smärta tar på kraftena. Det drar ner humöret och vissa dagar så kan jag inte ens stava till ordet tålamod. När värken och smärtan är som värst skulle jag helst bara vilja hugga av mig kroppsdel efter kroppsdel tills det är borta. Det går inte att förklara den smärta som kommer med värken, det går inte att få andra att förstå hur det verkligen känns, det där onda på insidan som inte syns på utsidan.

Jag försöker bita ihop, jag försöker hålla humöret uppe och leva livet, men det är inte så lätt alla gånger. Jag vet inte ens när jag soven hel natt sist.

Jag jobbar och står i,grejar och håller på hemma för att jag måste!  När kvällen kommer och jag kan sjunka ner i soffan så får jag nästan panik av all den smärta och värk som sköljer över mig, den som jag försökt ignorera och springa ifrån hela dagen, mer eller mindre lyckat.

Med detta vetskapen om att om några timmar ska jag upp igen, ny dag nya fighter.

jag har haft värk länge, diagnosen inte så långe. Tyvärr finns ingen bot mot fibromyalgi, man måste hitta egna sätt att överleva den som funkar för en själv, jag är inte där ännu. Vissa dagar fungerar bättre än andra, då tar man i och är duktigare än vanligt, det får man betala för. Inte bara en dag heller ibland många dagar. Dagar när man borde  vila och återhämta sig men som man inte kan för att livet finns där.. jobbet, hemmet, hockeyn, barn osv....

Så trött, så ont och så trött på att ha ont....