Sommar!
Nu kommer den tiden på året jag älskar överallt annat men samtidigt den årstiden som ger mig mest ångest.

Jag vill sola, bada vara ute.... Men som jag ser ut nu, tjock.... svullen.. inte fin... så vill jag inte visa mig för någon någonstans. Inga shorts passar inga linnen ingen bikini, jag skäms för hur jag ser ut och blickarna det ger.

Min sommar kommer att bli på balkongen och eftersom den är innätad pga kissekatterna så blir det verkligen en känsla av att vara inburad.... det mesta sitter i mitt huvud men det gör det inte mindre verkligt.
Min verklighet.

Jag fick rådet att öppna mig att berätta hur jag mår för ngn som jag har förtroende för och det gjorde jag.... så nu har jag ännu en som tar avstånd, som inte vet hur den ska bemöta mig. Inte vill riskera att jag tar upp det igen och inte vill vara nära.
Det är riskerna man får ta och vara medveten om och ha överseende med. Det är inte deras fel. Jag borde lärt mig men ibland glömmer man bort och försöker iaf. Lägger inte skulden på den, jag borde vetat bättre

Maken jobbar alldeles för mycket aldrig hemma och är han hemma sover han så jag är ensam oavsett.
Att vara ensam när man är två är så mycke värre än när man är själv.

Jag är inte arg längre, det är kanske bra men nu är jag bara tom. Orkar liksom inte. Lite käns det som jag gett upp, bara är. Ler nickar...håller med..... är... Men jag är inte närvarande mentalt. Jag tar mig igenom dagarna bara. Saknar men får inte, bör inte, ska inte. Vill bara skrika ut vad jag känner men till vilken nytta.

Snart semester.... snart födelsedag och den enda jag vill ha där kommer inte vara där....
Semester = Ledig = massa "egentid"
Fast i mina tankar och grubblerier. Vet inte hur nyttigt det är, men att vädra mina tankar är inte en bra idé. Så jag gör det här... Jag får ur mig nått även om ingen ser det.

Kroppen är värre än vanligt, tror den känner av mitt mående och reagerar på det.

När ska det vända... hur mycke ska man orka? ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vart jag ska, vart jag vill, vem jag är.... allt känns bara tomt. Ett stort svart hål som bar blir större. Som att jag inte längre har kontroll. Ilskan har gått över till likgiltighet, som att som inget betyder något längre... att jag ...

Höst.... Jag tror sommaren blir kortare för varje år, den ljusa tiden kommer och går innan man hinner blinka.... sjukt jobbigt. När mörkret och kylan kommer så förstärks mina mörka inre demoner och vardagen blir en enda lång kamp att hålla sig över...

Semester.... 4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar. De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig. Vi har me...

Dagarna,veckorna månaderna går... Inget händer. Den ena dagen är den andra lik. Jag sover lika lite som förut men alltid så trött att det känns som jag ska kunna somna stående. När jag väl har chansen att sova så går det inte. När jag väl somnar av...

Ännu en helg har passerat, ännu en vecka. Ännu en månad. Än sitter jag kvar här i samma situation som förut. Att försöka göra förändringar när man inte vet vart man ska börja är inte lätt. Med allt som är så hamnar jag tillbaka där jag började iaf...