Då har jag jobbat sista dagen, lite så där bitterljuv ändå....
Jag vill verkligen inte sluta jag hade sett mig där för långtid framöver, men samtidigt så tappar man motivationen att ge allt när man inte är önskad eller behövd så ändå känns det skönt att inte behöva sitta och passa mailen längre.
Allt är överlämnat så arbetsuppgiften är Klar.

Nu får jag koncentrera mig på att söka jobb... eller ännu fler jobb. I 18 år har jag jobbat utan uppehåll... aldrig haft problem att få nya anställningar eller uppdrag. Men nu.....
Jag har (har jag fått till mej) ett riktigt bra CV, och jag har sökt MÅNGA jobb i 2 månader nu, högt och lågt och det hjälps inte att man vet att man är bra när alla kommer tillbaka med samma meddelande "Tack för visat intresse men vi har gått vidare med annan sökande".... då blir man nedstämd.....
Man börjar tvivla på sig själv mN behöver en klapp i ryggen lite pepp osv Ja jag är inte ensam de som sökt jobb vet hur det är också.jag behöver inte inte få nertryckt i halsen att det är inte synd om mig, du får söka det som finns och gå vidare.... Ja det vet jag väl, vad fan är det jag gör då......
Jag sitter inte och väntar på att få saker serverade...Jag är inte dum i huvet.

Men, ja!, jag bli nedstämd och Ja min depression tar sin plats så fort jag börjar tvivla, det här året som inte varit som alla andra år tar plats, vädret, mörkret, skit julen som kommer tar plats.
Jag mår inte bra, har inte gjort på många år och jag får bli nedstämd och ledsen och tycka allt är skit, men, det innebär inte att jag sitter och gör ingenting för det.
Jag får ha panik för att jag inte har ett nytt jobb än. Jag får ha känslor och jag får yttra dom även om det inte passar alla.
Jag är Jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vart jag ska, vart jag vill, vem jag är.... allt känns bara tomt. Ett stort svart hål som bar blir större. Som att jag inte längre har kontroll. Ilskan har gått över till likgiltighet, som att som inget betyder något längre... att jag ...

Höst.... Jag tror sommaren blir kortare för varje år, den ljusa tiden kommer och går innan man hinner blinka.... sjukt jobbigt. När mörkret och kylan kommer så förstärks mina mörka inre demoner och vardagen blir en enda lång kamp att hålla sig över...

Semester.... 4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar. De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig. Vi har me...

Sommar! Nu kommer den tiden på året jag älskar överallt annat men samtidigt den årstiden som ger mig mest ångest. Jag vill sola, bada vara ute.... Men som jag ser ut nu, tjock.... svullen.. inte fin... så vill jag inte visa mig för någon någonsta...

Dagarna,veckorna månaderna går... Inget händer. Den ena dagen är den andra lik. Jag sover lika lite som förut men alltid så trött att det känns som jag ska kunna somna stående. När jag väl har chansen att sova så går det inte. När jag väl somnar av...