2020 - detta året blev ju inte riktigt såm vi hade tänkt från början. 

När vi på nyårsafton skålar in det nya året och ser framför oss allt vi ska göra, vill göra, plannera och utföra.

Så kom Corona och knackade på!

Min vän gick bort .... känns jätte skumt, och akonstigt att han itne finns där längre. Inga fredags mail inga små meddelanden osv....

Corona, vi jobbar mot Kina, våra ägare bor i Kina, i januari var halva företaget i Kina (innan vi visste att det var ett utbrott i Wuhan) och 1v efter hemkomst fick vi veta att det var nått som spreds i Kina... Hela Kina stängdes ner och våra kollegor på kontoret i Kina och alla leverantöerer och fabriker öppnade inte efter Kinesiska nyåret..... Sen kom det till Europa och från 20 mars har vi nu suttit hemma och jobba, 2 månader. få se om vi får återgå till Kontoret 1 juni eller om vi fortsäter vårat Home-office arbete ytterliggare 2v (de har förlängt 2v åt gången sen i mars)

Pandemi!

Våren kom, blommor, gröna gräsmattor, löv på träden osv men värmen uteblir. Blåser kalla vindar så man vill inte vara ute, det blåser genom benen. T o m vädret jobbar i pandemins och WHOs riktlinjer om distansiering och hålla oss inne och hemma. Inga semsterresor i sommar inte ens hem till norr till mor och far, inga konserter eller idrott eveanemang heller, tomt,  allt står på on-hold och dagarna bara går förbi.

Jag började med ny medicin förra hösten vilket fått  mig att öka 15kg i vikt på några månader. dessa 15kg är något jag mår dåligt över, mycket dåligt. Jag börjar komma tillbaka dit jag var innan OP och det får mig må ännu sämre.

Jag har sedan flera veckor skrivit matdagbok (vad jag äter, när jag äter och hur mycke jg äter), jag tänker på vad jag äter, när jag äter och hur mycket.

Jag försöker komma ut och prommenera några km varje dag (går inte varje dag) eller iaf flera ggr i veckan. resultat:  +Xkg. Så det går ju bra.... men jag får kämpa på.

Inga kläder som jag hade förra sommaren passar i år. Så sjukt deprimerande :-( pch vem har råd att byta garderob bara så där... jag måste komma i förra årets klädermen huuuuur ?! Äta, träna! Vi vet ala att detta inte går på 2v iaf.. det tar tid.... Varfär är det itne lika lätt att gära sig av med kilon som det är att ta på dom.

Hur i h-vete ska jag träna när kroppen inte vill, klarar av? Inte ens jävla små prommenader fixar den ju :-( Hur kommer jag vidare med rätt mat och att röra på mig..... ensam är inte alls stark alltid!

Välj bort det som är gott, gott = onyttigt.

"Ät för att överleva inte leva för att äta!"

Jag vill må bra, och SE UT som jag mår - Skit enkelt, eller!! :-/

Det är så jävla jobbigt och svårt att kämpa mot suget hela tiden.

Jag inser ju att mitt liv innan pandemin och nu under pandemin inte är så olikt, förutom att jag nu också sitter hemma och jobbar, men allt övrigt. Jag lever ett "karantän"-liv i normala fall också så skillnaden är inte stor alls.

Skillnaden nu är att jag äter när jag har tråkigt, har liksom inget annat att göra och nu kan jag inte äta heller... vatten är sjukt oinspirernade och att dricka en halv liter vaten tar inte alls bort suget av att tugga på nått, inte det minsta så kvällarna är verkligen en pina nu, men..... bara bita ihop.

Jag har dessutom fått nått skit i höften Trokanterit - smärta på utsidan höften, japp gör skitont om man tar på höften dock är det inget i jämförelse om vad som sker på insidan, kortisonspruta hjälpte inte, nu väntar jag på tid hos sjukgymnasten. Få se om de har någon behandling och-/eller övningar som kan hjälpa till att få bukt på det.

Går inte sitta en längre stund eller ligga på rygg/sida, och har problem att gå längre sträckor, därav inte promenader varje dag.

Verkar som att det alltid ska vara nått... 2020 är verkligen ingt dröm år, tycker vi avslutar 2020 med allt skit som är här i och gör om och gör rätt på nästa år istället!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vart jag ska, vart jag vill, vem jag är.... allt känns bara tomt. Ett stort svart hål som bar blir större. Som att jag inte längre har kontroll. Ilskan har gått över till likgiltighet, som att som inget betyder något längre... att jag ...

Höst.... Jag tror sommaren blir kortare för varje år, den ljusa tiden kommer och går innan man hinner blinka.... sjukt jobbigt. När mörkret och kylan kommer så förstärks mina mörka inre demoner och vardagen blir en enda lång kamp att hålla sig över...

Semester.... 4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar. De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig. Vi har me...

Sommar! Nu kommer den tiden på året jag älskar överallt annat men samtidigt den årstiden som ger mig mest ångest. Jag vill sola, bada vara ute.... Men som jag ser ut nu, tjock.... svullen.. inte fin... så vill jag inte visa mig för någon någonsta...

Dagarna,veckorna månaderna går... Inget händer. Den ena dagen är den andra lik. Jag sover lika lite som förut men alltid så trött att det känns som jag ska kunna somna stående. När jag väl har chansen att sova så går det inte. När jag väl somnar av...