Vad ska man säga....
Ännu en lördag ensam.... vill så gärna gå ut, utanför lägenheten, se folk, prata med någon... bara något...
Men, som vanligt så sitter jag hemma. F jobbar och kommer hem sent.

Skaffa vänner... Hur?
Hur träffar man folk när man inte kommer ut?
Jag har inte orken eller styrkan att bara gå ut ensam till något ställe på öpfå och bara börja prata med någon. Det är liksom inte min grej.
Försök komma in ett redan sammansvettsat tjej gäng, i min ålder.. Lycka till.

Alla har sitt liv, sina umgängen osv. Man kommer liksom inte in. Man är för gammal, man är för ung, jag har inga barn så jag har inget gemensamt med någon. Och jag har liksom inga intressen att dela med någon... Nästan 50. Hur börjar man om?

Jag ligger här i sängen, tidigt, glor på TV för att få kvällen att ta slut. Samtidigt vill jag helgen ska vara lång så jag får rast från jobbet... Jobbet so m är min fristad, enda stället där jag finns... Där jag kan prata med någon låtsas att jag betyder något.

På kvällarna i mörkret i ensamheten så gnager tankarna..

Varför ...... ska det bara vara så här?
Hur länge orkar man leva så här?