Så kommer den med stormsteg... Sommaren!
Nu ska man vara fin, man bedöms utifrån hur små kläder mm kan ha.
Jag skäms och mår dåligt över mig själv, vill träna och komma i form men vet inte hur jag ska komma igång. ?
Jag inser ju att jag kommer inte se ut som när jag var 22 men jag vill må bra, vill känna mig stolt över mig själv, vill kunna se bortom alla dömande blickar bortom alla snygga människor som inte ser ut som jag.


Men... Jag sitter hemma, i soffan, ensam och tänker på hur jag skulle vilja ha det. Hur jag aldrig kommer få det....
Jag kommer inte längre än tanken. Hur gör man?!

Att alltid vara ensam, göra allt man ska göra själv, varför ens orka bry sig.
Jag vill inte vara ensam, det kan inte vara meningen att det ska vara så här. Jag håller på att tappa motivationen till allt, jobb, fritid, livet.... ser inte längre meningen med något alls....

Jag har inget... inget... någon... vem vill liksom lägga tid med en sån som mig. Jag sitter här hemma... kvällar, helger. Tiden går, veckorna går, månaderna går...ännu ett år . 16,5 år i Gbg... massor med bekanta, jobbrelationet, men inga vänner ingen som vill vara med mig som den jag är....???

Ännu en helg kommer passera... minuter, timmar.. vill inte gå till jobbet, vill inte bara hemma... mörka tankar växer ??, känns behagliga, realistiska... strax 47år och tillför inte något för någon...varför...
Värken är min enda konstanta följeslagare..... känns underbart ?? NOT!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vart jag ska, vart jag vill, vem jag är.... allt känns bara tomt. Ett stort svart hål som bar blir större. Som att jag inte längre har kontroll. Ilskan har gått över till likgiltighet, som att som inget betyder något längre... att jag ...

Höst.... Jag tror sommaren blir kortare för varje år, den ljusa tiden kommer och går innan man hinner blinka.... sjukt jobbigt. När mörkret och kylan kommer så förstärks mina mörka inre demoner och vardagen blir en enda lång kamp att hålla sig över...

Semester.... 4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar. De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig. Vi har me...

Sommar! Nu kommer den tiden på året jag älskar överallt annat men samtidigt den årstiden som ger mig mest ångest. Jag vill sola, bada vara ute.... Men som jag ser ut nu, tjock.... svullen.. inte fin... så vill jag inte visa mig för någon någonsta...

Dagarna,veckorna månaderna går... Inget händer. Den ena dagen är den andra lik. Jag sover lika lite som förut men alltid så trött att det känns som jag ska kunna somna stående. När jag väl har chansen att sova så går det inte. När jag väl somnar av...