Så kommer den med stormsteg... Sommaren!
Nu ska man vara fin, man bedöms utifrån hur små kläder mm kan ha.
Jag skäms och mår dåligt över mig själv, vill träna och komma i form men vet inte hur jag ska komma igång. ?
Jag inser ju att jag kommer inte se ut som när jag var 22 men jag vill må bra, vill känna mig stolt över mig själv, vill kunna se bortom alla dömande blickar bortom alla snygga människor som inte ser ut som jag.


Men... Jag sitter hemma, i soffan, ensam och tänker på hur jag skulle vilja ha det. Hur jag aldrig kommer få det....
Jag kommer inte längre än tanken. Hur gör man?!

Att alltid vara ensam, göra allt man ska göra själv, varför ens orka bry sig.
Jag vill inte vara ensam, det kan inte vara meningen att det ska vara så här. Jag håller på att tappa motivationen till allt, jobb, fritid, livet.... ser inte längre meningen med något alls....

Jag har inget... inget... någon... vem vill liksom lägga tid med en sån som mig. Jag sitter här hemma... kvällar, helger. Tiden går, veckorna går, månaderna går...ännu ett år . 16,5 år i Gbg... massor med bekanta, jobbrelationet, men inga vänner ingen som vill vara med mig som den jag är....???

Ännu en helg kommer passera... minuter, timmar.. vill inte gå till jobbet, vill inte bara hemma... mörka tankar växer ??, känns behagliga, realistiska... strax 47år och tillför inte något för någon...varför...
Värken är min enda konstanta följeslagare..... känns underbart ?? NOT!