Lördag igen.
Efter ett par timmar i Scandinavium omgiven med underbara publikvärdsvänner ( bekanta) så kommer man hem till en tyst och tom lägenhet ( F jobbar såklart). Klockan är inte mycket men det enda som finns att se fram emot är att få gå och lägga sig så dagen tar slut. Som vanligt är mitt lördagskvälls nöje att sitta i soffan och glo på TV eller städa... jag VILL inte städa mer, vill inte tvätta vill inte sitta och glo på ingenting ensam igen...

Sitter och scrollar FB och Instagram och ser allt folk gör med sina vänner. En liten del av mig är avundsjuk på det en annan del orkar inte bry sig, fast jag uppenbarligen gör det. F jobbar alla helger så det är svårt att göra något ihop då han inte är hemma. Och han är den enda jag har att göra saker med.
Han får förfrågningar hela tiden om att hänga med på än det ena än det andra. Han får oftast tacka nej pga jobbet, men han är iaf efterfrågad.

Oundvikligt så hamnar jag tillbaka i det gamla igen.
Det är mig det är fel på, jag vet inte vad, men nått är det. Jag kan få en lunchförfrågan under en jobbvecka men fritid då finns jag inte. INGEN vill ha med mig på något nånsin.
Så bara krypa ner under täcket, så tidigt som möjligt så ensamheten blir så kort om möjligt. Snart måndag och jobb, och jag kan iaf låtsas att folk tycker att det är trevligt att ha med mig att göra.

???