Tiden går, veckorna springer och helgerna passerar obemärkt förbi.
Som typ alla andra så sitter jag och håller mig uppdaterad via bl a FB... ser hur folk gör än det ena än det andra med "mina underbara vänner " " bästa vännen" osv osv...

Jag vill också göra saker vill ha någon att göra ngt med, ha någon som frågar mig om jag vill hänga med...
Men icke, jag har bara bekantskaper, ingen nära vän, ingen som ser mig som ett potentiellt trevligt sällskap att göra något med.
Jag är inte kul nog, fin nog att visas ute med. Inte tränad nog för att ha som träningskompis, ta ett glas vin med, gå på konsert med eller ngt föredrag.

Jag passar inte in någonstans eller med någon.
Jag sitter här hemma ensam helg efter helg. F jobbar som alltid på helgerna så om det inte är ngn hockey match så man kommer ut några timmar så sitter jag bara i hemma och väntar på att helgen ska ta slut... än en gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vart jag ska, vart jag vill, vem jag är.... allt känns bara tomt. Ett stort svart hål som bar blir större. Som att jag inte längre har kontroll. Ilskan har gått över till likgiltighet, som att som inget betyder något längre... att jag ...

Höst.... Jag tror sommaren blir kortare för varje år, den ljusa tiden kommer och går innan man hinner blinka.... sjukt jobbigt. När mörkret och kylan kommer så förstärks mina mörka inre demoner och vardagen blir en enda lång kamp att hålla sig över...

Semester.... 4veckor alldeles ensam.... Ingen att fika med, ta ett glas vin med, umgås med.... F jobbar typ alla dagar. De jag sträcker ut handen mot har egna planer som jag inte passar in i och andra vill bara inte umgås med mig. Vi har me...

Sommar! Nu kommer den tiden på året jag älskar överallt annat men samtidigt den årstiden som ger mig mest ångest. Jag vill sola, bada vara ute.... Men som jag ser ut nu, tjock.... svullen.. inte fin... så vill jag inte visa mig för någon någonsta...

Dagarna,veckorna månaderna går... Inget händer. Den ena dagen är den andra lik. Jag sover lika lite som förut men alltid så trött att det känns som jag ska kunna somna stående. När jag väl har chansen att sova så går det inte. När jag väl somnar av...