Senaste inläggen

Av C. B - Lördag 25 maj 22:23

Vad ska man säga....
Ännu en lördag ensam.... vill så gärna gå ut, utanför lägenheten, se folk, prata med någon... bara något...
Men, som vanligt så sitter jag hemma. F jobbar och kommer hem sent.

Skaffa vänner... Hur?
Hur träffar man folk när man inte kommer ut?
Jag har inte orken eller styrkan att bara gå ut ensam till något ställe på öpfå och bara börja prata med någon. Det är liksom inte min grej.
Försök komma in ett redan sammansvettsat tjej gäng, i min ålder.. Lycka till.

Alla har sitt liv, sina umgängen osv. Man kommer liksom inte in. Man är för gammal, man är för ung, jag har inga barn så jag har inget gemensamt med någon. Och jag har liksom inga intressen att dela med någon... Nästan 50. Hur börjar man om?

Jag ligger här i sängen, tidigt, glor på TV för att få kvällen att ta slut. Samtidigt vill jag helgen ska vara lång så jag får rast från jobbet... Jobbet so m är min fristad, enda stället där jag finns... Där jag kan prata med någon låtsas att jag betyder något.

På kvällarna i mörkret i ensamheten så gnager tankarna..

Varför ...... ska det bara vara så här?
Hur länge orkar man leva så här?



ANNONS
Av C. B - Fredag 10 maj 22:33

Så kommer den med stormsteg... Sommaren!
Nu ska man vara fin, man bedöms utifrån hur små kläder mm kan ha.
Jag skäms och mår dåligt över mig själv, vill träna och komma i form men vet inte hur jag ska komma igång. ?
Jag inser ju att jag kommer inte se ut som när jag var 22 men jag vill må bra, vill känna mig stolt över mig själv, vill kunna se bortom alla dömande blickar bortom alla snygga människor som inte ser ut som jag.


Men... Jag sitter hemma, i soffan, ensam och tänker på hur jag skulle vilja ha det. Hur jag aldrig kommer få det....
Jag kommer inte längre än tanken. Hur gör man?!

Att alltid vara ensam, göra allt man ska göra själv, varför ens orka bry sig.
Jag vill inte vara ensam, det kan inte vara meningen att det ska vara så här. Jag håller på att tappa motivationen till allt, jobb, fritid, livet.... ser inte längre meningen med något alls....

Jag har inget... inget... någon... vem vill liksom lägga tid med en sån som mig. Jag sitter här hemma... kvällar, helger. Tiden går, veckorna går, månaderna går...ännu ett år . 16,5 år i Gbg... massor med bekanta, jobbrelationet, men inga vänner ingen som vill vara med mig som den jag är....???

Ännu en helg kommer passera... minuter, timmar.. vill inte gå till jobbet, vill inte bara hemma... mörka tankar växer ??, känns behagliga, realistiska... strax 47år och tillför inte något för någon...varför...
Värken är min enda konstanta följeslagare..... känns underbart ?? NOT!

ANNONS
Av C. B - Lördag 23 mars 23:12

Lördag igen.
Efter ett par timmar i Scandinavium omgiven med underbara publikvärdsvänner ( bekanta) så kommer man hem till en tyst och tom lägenhet ( F jobbar såklart). Klockan är inte mycket men det enda som finns att se fram emot är att få gå och lägga sig så dagen tar slut. Som vanligt är mitt lördagskvälls nöje att sitta i soffan och glo på TV eller städa... jag VILL inte städa mer, vill inte tvätta vill inte sitta och glo på ingenting ensam igen...

Sitter och scrollar FB och Instagram och ser allt folk gör med sina vänner. En liten del av mig är avundsjuk på det en annan del orkar inte bry sig, fast jag uppenbarligen gör det. F jobbar alla helger så det är svårt att göra något ihop då han inte är hemma. Och han är den enda jag har att göra saker med.
Han får förfrågningar hela tiden om att hänga med på än det ena än det andra. Han får oftast tacka nej pga jobbet, men han är iaf efterfrågad.

Oundvikligt så hamnar jag tillbaka i det gamla igen.
Det är mig det är fel på, jag vet inte vad, men nått är det. Jag kan få en lunchförfrågan under en jobbvecka men fritid då finns jag inte. INGEN vill ha med mig på något nånsin.
Så bara krypa ner under täcket, så tidigt som möjligt så ensamheten blir så kort om möjligt. Snart måndag och jobb, och jag kan iaf låtsas att folk tycker att det är trevligt att ha med mig att göra.

???

Av C. B - Lördag 2 mars 23:59

Tiden går, veckorna springer och helgerna passerar obemärkt förbi.
Som typ alla andra så sitter jag och håller mig uppdaterad via bl a FB... ser hur folk gör än det ena än det andra med "mina underbara vänner " " bästa vännen" osv osv...

Jag vill också göra saker vill ha någon att göra ngt med, ha någon som frågar mig om jag vill hänga med...
Men icke, jag har bara bekantskaper, ingen nära vän, ingen som ser mig som ett potentiellt trevligt sällskap att göra något med.
Jag är inte kul nog, fin nog att visas ute med. Inte tränad nog för att ha som träningskompis, ta ett glas vin med, gå på konsert med eller ngt föredrag.

Jag passar inte in någonstans eller med någon.
Jag sitter här hemma ensam helg efter helg. F jobbar som alltid på helgerna så om det inte är ngn hockey match så man kommer ut några timmar så sitter jag bara i hemma och väntar på att helgen ska ta slut... än en gång.


Av C. B - 7 december 2018 23:28

Ännu ett år har snart passerat. Om 3 veckor har jag bott i Göteborg i 16år.

Jag har skaffat många nya bekantskaper men ingen vän.. ingen som bara kommer förbi och pratar bort några timmar, som jag kan anförtro mig till som jag kan vill å tankar och idéer med. Någon som frågar mig före alla andra om jag vill göra saker. En bästis.... jag har F, men ibland behöver man lätta sig och få prata med en utomstående.

Varje vecka är samma sak, jobba, hem, sitta i soffan och gå till sängs. Längtar efter helgen men när helgen väl kommer så funderar jag Varför jag längtar efter den.
Sitter inne hela helgen, går till sängs tidigt för att jag inte har något att göra. F jobbar och jag sitter ensam.
Så less på ensamheten när söndagen kommer att måndagen är en befrielse för jag får en orsak att gå ut... till jobbet.... prata med människor... göra nått meningsfullt några timmar... vad är vitsen med det hela... vad är vitsen med mig alls...

2019... ser inte att det kommer bli annorlunda än nu... ? kommer fortfarande vara lika ensam... inte ens någons sista väl...
Å andra sidan... jag har ändå inte pengar att göra nått så bara fortsätta sitta här o glo på väggarna och önska ngt mer....

Av C. B - 21 maj 2018 07:29


Har gått och blängt på våra skitiga fönster i  månader men inte haft ork eller mest av allt lusten att göra ngt åt dem, jag menar, skura fönster är ju inte direkt någon favorit sysselsättning   


Men igår fick det bli, sagt och gjort, rensat alla fönster, tagit ner gardiner tvättat fönster på in och utsidan ställt tillbaka allting och strykit och hängt upp nya gardiner.....F hjälpte till med mycke men det blev iaf för mycke för min kropp. hela kvällen igär var en pina. Skulle se finalen på Hockey VM men inte ens det gick.


Vaknar idag och kunde knappt ta mig ur sängen, knappt få upp amarna så jag kunde tvätta håret och tväla in mig i duschen och nu att bara andas känns i varenda myskelfiber.


Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid detta!

Att alltid behöva planera vad jag ska göra och när jag ska göra det så att jag kan ta mig till jobbet på måndagen. Än har jag inte behöv sjukskriva mig pga av värken men jag inser ju att det kommer att komma den dagen också. Och den stör mig!


Jag vill inte vara hemma och göra ingenting för att orka jobba ännu en vecka. men gör jag nånting så får jag också ta straffet och beroende på hur mycke jag gör så är straffet mildare eller hårdare. I dag något mildare, idag kan jag jobba. Men nästa helg då?

kan inte äta mina medeciner på dagtid för jag blir så trött av dem så får bita ihop och krypa till sängen tidigt och droga ner mig så jag kan få slappna av några minuter innan värken kommer krypande igen.


Idiot sjukdom, go away!!


 



Av C. B - 10 maj 2018 17:51

.. dagarna går, ännu en dag utan att jag kommit mig ut. Hur gör man.... tur det alltid finns nått att städa och skura hemma så man får tiden att gå.... älskar ledigheten men hatar ensamheten. Svårt att komma undan den när man inte klarar att ta sig ut.

Ingen orkar med någon som inte mår tipp-topp iaf, varför bry sig....


torsdag, Kristihimmelsfärdsdag, röddag, ledig, i morgon ATK dag= ledig dag... Ska till VC i morgon, behöver hjälp, mer provtagning men vet ju att dom iaf inte gör något så eg bortkastad tid och peng.... Synd man inte kan göra som hos veterinären och bara få en spruta och sen är det "bra"....


Fortsätter väl att sitta......  

Av C. B - 1 maj 2018 19:20

 

Efter att bokstvligen stått 14 timmar på torsdag, 13 timamr på fredag och 6 timmar på lördag så gick min kropp i strjek.

Tanken att "jobba lite extra gör inget, att stå ett par timamr är ju en piece of cake" fick jag ät upp 38ggr om. Sån värk och så ont som jag hade sen på lördag kväll, hela söndag och måndag går inte att beskriva med ord. Inga värktabletter hjälpte och kroppen försökte verkligen lämna mig bit för bit, försökte slita sig loss i vågor dygnet runt. Så nu har jag lärt mig den gårda vägen att "bara stå och göra ingenting" inte heller fungerar längre....


Idag tisdag, 1 maj så känns det till slut som att vi är överens kroppen och jag. Så imorgon ska vi nog ta oss till jobbet och kunna utföra det vi ska där.


Det enda jag lyckats göra denna helgen är att fått bilen tvättad.... alltid något.


Käns som att jag snart inte kan göra någongting för att kroppen inte klarar det. Det känns en aningen ledsam. Nu kan jag sätta mig in i hur min mamma har det och har haft i många år, eller ja, en del av det iaf. Har inte riktigt förstått hur elak och hemsk denna värken kan vara. Och det syns inte utanpå heller så ingen tror en eller kan se hur ont man har heller. 

Redan nu håller jag på att gruva ihjäl mig inför bilresan upp till Piteå i sommar...... alla dessa timmar i bilen, kommer at ha gått spönder innan vi är uppe. Men, jaja, upp ska jag, bara bita ihop och köra på. Ju mer man kör ju snabbare kommer man upp.






Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se